Vattenförekomsten är försurningsbedömd genom expertbedömning och kalkas eller är påverkad av kalkning.
Förbättringsbehovet anges som modellerad pH-förändring sedan 1860 (?pH) minus 0,4 (gränsen mellan god och måttlig försurningsstatus). Förbättringsbehovet speglar effekterna av dels det atmosfäriska nedfallet av försurande ämnen och dels den försurande påverkan som skogsbruket medförde kring 2010-2012. Ett ökande uttag av biobränsle i form av GROT (grenar och toppar) kommer att öka förbättringsbehovet såvida inte uttaget kompenseras genom askåterföring. Försurning till följd av atmosfäriskt nedfall kan på sikt endast åtgärdas genom minskade utsläpp av försurande svavel- och kväveföreningar.
I avvaktan på att fortsatta utsläppsbegränsningar får genomslag är fortsatt kalkning nödvändig. Förbättringsbehovet eller ?pH säger dock ingenting om kalkningsbehovet; detta beräknas utifrån aktuellt pH och målnivåerna (pH 5,6, 6,0 eller 6,2) bestäms av de biologiska värden som ska skyddas. Beroende på utgångsläget 1860 kan två vattenförekomster med samma ?pH (och därmed samma förbättringsbehov) därför bedömas helt olika när det gäller frågan om kalkning ska ske eller inte.
Läs mer
