Vattenförekomsten är inte försurningsbedömd i enlighet med bedömningsgrunderna, dock har försurningsproblem bedömts vara förekommande. Kalkning bedrivs sedan lång tid i eller uppströms vattenförekomsten. Förbättringsbehovet speglar effekterna av dels det atmosfäriska nedfallet av försurande ämnen och dels den försurande påverkan som skogsbruket medför. Ett ökande uttag av biobränsle i form av GROT (grenar och toppar) kommer att öka förbättringsbehovet såvida inte uttaget kompenseras genom askåterföring. Försurning till följd av atmosfäriskt nedfall kan på sikt endast åtgärdas genom minskade utsläpp av försurande svavel- och kväveföreningar.
I avvaktan på att fortsatta utsläppsbegränsningar får genomslag är fortsatt kalkning nödvändig. Kalkningsbehovet beräknas utifrån aktuellt pH och målnivåerna (pH 5,6, 6,0 eller 6,2) och bestäms av de biologiska värden som ska skyddas.
Läs mer
