Nordsjön

Tumlarens utbredningsområde ska öka. Långsiktigt ska arten återfinnas i dess naturliga utbredningsområden.

Beskrivning av god miljöstatus saknas. Utvecklas i samband med ny förvaltningsplan för sälar.

Abundansen av övervintrande sjöfågelarter avviker inte från en baslinjenivå.

Abundansen av häckande sjöfågelarter avviker inte från en baslinjenivå.

Ingen beskrivning tillgänglig

Späcktjockleken hos sälar avviker inte från naturliga fluktuationer hos en population med normal späcktjocklek.

Dräktighetsfrekvens hos sälhonor avviker inte från naturliga fluktuationer hos en normalt reproducerande population.

Tillväxthastigheten hos marina däggdjur är nära den inneboende tillväxthastigheten hos en population som är opåverkad av människan.

Indikatorn påvisar förändringar i såväl reproduktionsframgång som mortalitet (HELCOM 2012c). Låga värden kan påvisa en stark rekrytering, minskad top down-reglering i ekosystemet eller hög fiskeridödlighet (F) men även täthetsberoende tillväxt. Höga indexvärden kan påvisa ett högt trofiskt tillstånd men också minskad rekryteringsframgång. Indikatorn bör därför utvärderas tillsammans med fiskindikatorn 1.2D. Indikatorn mäts som populationens medellängd, alternativt antal (eller biomassa) per ansträngning av individer större än en viss storlek av en nyckelart i fisksamhället. För Östersjön föreslås: medellängden hos abborre, alternativt antal abborre >25 cm. Nyckelart för Nordsjön har ännu inte definierats. Kvantitativ gräns för god miljöstatus för kustområden i Östersjön utvecklas inom projektet HELCOM FISH-PRO. Ett nationellt arbete pågår för att utveckla indikator och gräns för god miljöstatus för Nordsjöns kustvatten.

En nivå som minst motsvarar god status för makrovegetation enligt gällande bedömningsgrund för makroalger och gömfröiga växter i kustvatten (NFS 2008:1, Bilaga 4, kap. 2.4).

Indikatorn mäter andel fiskar i ett samhälle som är stora nog att bidra signifikant till reproduktion och predation (HELCOM 2012c). Indikatorn visar på förändringar i fiskeridödlighet på samhällsnivå, där låga värden indikerar hög fiskeridödlighet. Storleksstrukturen hos ett fisksamhälle som fiskas hårt tendererar att ha färre stora individer. Indikatorn kan även i viss utsträckning påverkas av miljöfaktorer som temperatur och näringsstatus. Indikatorn mäts som andelen stora individer i ett fisksamhälle baserat på provfiske. Stora fiskar definieras som individer större än 30 cm alt. 40 cm beroende på provfiskemetodik. Gräns för god miljöstatus för kustområden i Östersjön utvecklas inom projektet HELCOM FISH-PRO. Ett nationellt arbete pågår för att utveckla indikator och gräns för god miljöstatus för Nordsjöns kustvatten

Indikatorn mäter viktandelen av stor fisk i fångsten och reflekterar därmed storleksstrukturen i fisksamhället. Indikatorn avspeglar främst påverkan från fiske, där fisket medför ett selektivt uttag av arter och storlekar. Indikatorn motsvarar en av OSPAR:s så kallade EcoQOs (Ecological Quality Objectives, OSPAR 2008, OSPAR 2010a) och är dessutom en av de nio indikatorer som medlemsländerna måste rapportera för att utvärdera fiskets effekter på ekosystemet enligt EU:s datainsamlingsförordning (2010/93/EU).

En nivå som minst motsvarar god status för bottenfauna enligt gällande bedömningsgrund för bottenfauna i kustvatten och vatten i övergångszon (NFS 2008:1, Bilaga 4, kap. 1.4).

En nivå som minst motsvarar god status för bottenfauna för de utsjövatten som angränsar till de yttre typområdena enligt gällande bedömningsgrund för bottenfauna i kustvatten och vatten i övergångszon (NFS 2008:1, Bilaga 4, kap. 1.4).

Indikatorn mäter täthet av fiskgrupper på olika trofinivåer och är därmed ett bredare mått på fisktäthet i ett ekosystem än att mäta populationer av enskilda arter (HELCOM 2012c). Indikatorn baseras på antal (eller biomassa) per ansträngning av viktiga funktionella grupper av fisk såsom rovfiskar, mesopredatorer och karpfiskar. För Östersjöns kustområde används grupperna karpfiskar (Cyprinidae) och rovfiskar. De två fiskgruppernas respons på mänskliga störningar skiljer sig: en ökning av karpfiskar kan främst kopplas till en ökning av näringsämnen, temperatur och minskad salthalt medan en minskning av rovfiskar främst kopplas till ett ökat fisktryck. Viktiga funktionella grupper för Nordsjön har inte definierats. Kvantitativ gräns för god miljöstatus för kustområden i Östersjön utvecklas inom projektet HELCOM FISH-PRO. Ett nationellt arbete pågår för att utveckla indikator och gräns för god miljöstatus för Nordsjöns kustvatten.

Fisksamhällets trofiska nivå avviker inte från en baslinjenivå. Om baslinje inte kan tillämpas anges önskad riktning.

Ingen beskrivning tillgänglig

Om kvoten ökar anses fiskeridödligheten öka och om kvoten minskar så minskar fiskeridödligheten. Denna indikator föreslås, i enlighet med förslag från ICES, att kunna användas på samtliga bestånd som Sverige enligt EU:s datainsamlingsförordning ska samla in data om i Nordsjön respektive Östersjön. Den bör baseras på fångster (landningar + utkast + illegalt fiske) där så är möjligt och i annat fall på enbart landningar. Biomassa är egentligen ett index för fångst per ansträngning och ska baseras på vetenskapliga provfisken som sker på ett tillfredsställande sätt. Fångst och provtagningsdata bör ha samma geografiska avgränsningar. Analysens värde ökar ytterligare o m dessa geografiska avgränsningar speglar verkliga bestånd. Det finns metoder för att göra trendanalyser eller för att jämföra en utvärderingsperiod med en referensperiod (ICES 2012b). Metoder och data för beräkning av indikatorn finns tillgänglig för många arter.

Andelen stora individer i fisksamhället avviker inte från en baslinjenivå. Om baslinje inte kan tillämpas anges önskad riktning.

Andelen individer (avseende biomassa) som är större än 40 cm utgör minst 30 % av fisksamhället.

Ingen beskrivning tillgänglig

Biomassaindex erhålls från årliga vetenskapliga provfisken. Valet av provfiskemetod för en art beror på hur representativt denna fångas av redskapet och på överenstämmelsen mellan artens och provfiskets geografiska utbredning. För att index ska spegla den reproduktiva kapaciteten bör det beräknas på den andel av populationen som är könsmogen. Det finns metoder för att göra trendanalyser eller för att jämföra en utvärderingsperiod med äldre data.

Tillväxthastigheten hos marina däggdjur är nära den inneboende tillväxthastigheten hos en population som är opåverkad av människan.

Indikatorn påvisar förändringar i såväl reproduktionsframgång som mortalitet (HELCOM 2012c). Låga värden kan påvisa en stark rekrytering, minskad top down-reglering i ekosystemet eller hög fiskeridödlighet (F) men även täthetsberoende tillväxt. Höga indexvärden kan påvisa ett högt trofiskt tillstånd men också minskad rekryteringsframgång. Indikatorn bör därför utvärderas tillsammans med fiskindikatorn 1.2D. Indikatorn mäts som populationens medellängd, alternativt antal (eller biomassa) per ansträngning av individer större än en viss storlek av en nyckelart i fisksamhället. För Östersjön föreslås: medellängden hos abborre, alternativt antal abborre >25 cm. Nyckelart för Nordsjön har ännu inte definierats. Kvantitativ gräns för god miljöstatus för kustområden i Östersjön utvecklas inom projektet HELCOM FISH-PRO. Ett nationellt arbete pågår för att utveckla indikator och gräns för god miljöstatus för Nordsjöns kustvatten.

Storleksstruktur i fisksamhället i kustvatten. Indikatorn mäter andel fiskar i ett samhälle som är stora nog att bidra signifikant till reproduktion och predation (HELCOM 2012c). Indikatorn visar på förändringar i fiskeridödlighet på samhällsnivå, där låga värden indikerar hög fiskeridödlighet. Storleksstrukturen hos ett fisksamhälle som fiskas hårt tendererar att ha färre stora individer. Indikatorn kan även i viss utsträckning påverkas av miljöfaktorer som temperatur och näringsstatus. Indikatorn mäts som andelen stora individer i ett fisksamhälle baserat på provfiske. Stora fiskar definieras som individer större än 30 cm alt. 40 cm beroende på provfiskemetodik. Gräns för god miljöstatus för kustområden i Östersjön utvecklas inom projektet HELCOM FISH-PRO. Ett nationellt arbete pågår för att utveckla indikator och gräns för god miljöstatus för Nordsjöns kustvatten.

Indikatorn mäter täthet av fiskgrupper på olika trofinivåer och är därmed ett bredare mått på fisktäthet i ett ekosystem än att mäta populationer av enskilda arter (HELCOM 2012c). Indikatorn baseras på antal (eller biomassa) per ansträngning av viktiga funktionella grupper av fisk såsom rovfiskar, mesopredatorer och karpfiskar. För Östersjöns kustområde används grupperna karpfiskar (Cyprinidae) och rovfiskar. De två fiskgruppernas respons på mänskliga störningar skiljer sig: en ökning av karpfiskar kan främst kopplas till en ökning av näringsämnen, temperatur och minskad salthalt medan en minskning av rovfiskar främst kopplas till ett ökat fisktryck. Viktiga funktionella grupper för Nordsjön har inte definierats. Kvantitativ gräns för god miljöstatus för kustområden i Östersjön utvecklas inom projektet HELCOM FISH-PRO. Ett nationellt arbete pågår för att utveckla indikator och gräns för god miljöstatus för Nordsjöns kustvatten.

Fisksamhällets trofiska nivå avviker inte från en baslinjenivå. Om baslinje inte kan tillämpas anges önskad riktning.

Abundansen av övervintrande sjöfågelarter avviker inte från en baslinjenivå.

En nivå som minst motsvarar god status för näring enligt gällande bedömningsgrund för näringsämnen i kustvatten och vatten i övergångszon (NFS 2008:1, Bilaga 5, kap 2.4 med ändring för Nordsjön i NFS 2010:12).

Ingen beskrivning tillgänglig

En nivå som minst motsvarar god status för klorofyll a och biovolym enligt gällande bedömningsgrund för växtplankton i kustvatten och vatten i övergångszon (NFS 2008:1, Bilaga 4, kap. 3.5).

Ingen beskrivning tillgänglig

En nivå som minst motsvarar god status för siktdjup enligt gällande bedömningsgrund för siktdjup i kustvatten och vatten i övergångszon (NFS 2008:1, Bilaga 5, kap. 1.4).

Ingen beskrivning tillgänglig

En nivå som minst motsvarar god status för makrovegetation enligt gällande bedömningsgrund för makroalger och gömfröiga växter i kustvatten (NFS 2008:1, Bilaga 4, kap. 2.4).

En nivå som minst motsvarar god status för syre enligt gällande bedömningsgrund för syrebalans i kustvatten och vatten i övergångszon (NFS 2008:1, Bilaga 5, kap. 3.3)

Syrekoncentrationen i bottenvattnet överstiger 3,5 ml/l.

En nivå som minst motsvarar god status för bottenfauna enligt gällande bedömningsgrund för bottenfauna i kustvatten och vatten i övergångszon (NFS 2008:1, Bilaga 4, kap. 1.4).

En nivå som minst motsvarar god status för bottenfauna för de utsjövatten som angränsar till de yttre typområdena enligt gällande bedömningsgrund för bottenfauna i kustvatten och vatten i övergångszon (NFS 2008:1, Bilaga 4, kap. 1.4).

En nivå som minst motsvarar god status för bottenfauna enligt gällande bedömningsgrund för bottenfauna i kustvatten och vatten i övergångszon (NFS 2008:1, Bilaga 4, kap. 1.4).

En nivå som minst motsvarar god status för bottenfauna för de utsjövatten som angränsar till de yttre typområdena enligt gällande bedömningsgrund för bottenfauna i kustvatten och vatten i övergångszon (NFS 2008:1, Bilaga 4, kap. 1.4).

Temperatur och salthalt används som indikator för att detektera förändringar av hydrografiska villkor till följd av storskaliga projekt.

Koncentrationen av Hg (CAS nr 7439-97-6) i fisk underskrider det värde som anges i artikel 3.2a i direktiv 2008/105/EG.

Koncentrationen av hexaklorbensen (CAS nr 118-74-1) i fisk underskrider det värde som anges i artikel 3.2a i direktiv 2008/105/EG

Halterna av farliga ämnen i fisk, musslor och sillgrissleägg uppvisar inte någon signifikant ökande trend under närmast föregående sexårsperiod.

Ingen beskrivning tillgänglig

Dräktighetsfrekvens hos sälhonor avviker inte från naturliga fluktuationer hos en normalt reproducerande population.

Ingen beskrivning tillgänglig

Koncentrationen av de substanser som avses underskrider de gränsvärden som anges i förordning 1881/2006/EG.

Indikatorn baseras på förekomst av avfall på stränder enligt metodik från OSPAR och pågår i Bohuslän på sex s.k. referensstränder sedan 2001 (OSPAR 2010b). Provtagningen har genomförts av bland annat Västkuststiftelsen. Enligt OSPAR:s protokoll ska provtagning ske fyra gånger per år men i Sverige sker det endast tre gånger per år på grund av svårigheter att utföra provtagning under vintern. Data från svenska provtagningar samlas på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten in av Länsstyrelsen i Västra Götalands län och rapporteras till OSPAR:s databas för marint skräp.

Mätningar sker i samband med ICES bottenprovtrålningsprogram IBTS (Skagerrak-Kattegatt) (ICES 2010) och BITS (Östersjön) (ICES 2012a). Inom ramen för provtrålningar för att skatta fiskbestånd har man sedan 2010 för IBTS och 2011 för BITS börjat notera skräpmängder. Trålningarna görs med demersala trålar, vilket innebär att det avfall som man får i trålen antingen ligger på botten eller finns i vattnet omedelbart (inom någon eller några meter) ovanför botten. Provtrålningarna sker två gånger per år, IBTS i Västerhavet sker under kvartal 1 och 3 och BITS i Östersjön under kvartal 1 och 4.

Ingen beskrivning tillgänglig

Ingen beskrivning tillgänglig

Ingen beskrivning tillgänglig

Ingen beskrivning tillgänglig

Ingen beskrivning tillgänglig

Ingen beskrivning tillgänglig

Ingen beskrivning tillgänglig

Indikatorn påvisar förändringar i såväl reproduktionsframgång som mortalitet (HELCOM 2012c). Låga värden kan påvisa en stark rekrytering, minskad top down-reglering i ekosystemet eller hög fiskeridödlighet (F) men även täthetsberoende tillväxt. Höga indexvärden kan påvisa ett högt trofiskt tillstånd men också minskad rekryteringsframgång. Indikatorn bör därför utvärderas tillsammans med fiskindikatorn 1.2D. Indikatorn mäts som populationens medellängd, alternativt antal (eller biomassa) per ansträngning av individer större än en viss storlek av en nyckelart i fisksamhället. För Östersjön föreslås: medellängden hos abborre, alternativt antal abborre >25 cm. Nyckelart för Nordsjön har ännu inte definierats. Kvantitativ gräns för god miljöstatus för kustområden i Östersjön utvecklas inom projektet HELCOM FISH-PRO. Ett nationellt arbete pågår för att utveckla indikator och gräns för god miljöstatus för Nordsjöns kustvatten.

Ingen beskrivning tillgänglig

Om kvoten ökar anses fiskeridödligheten öka och om kvoten minskar så minskar fiskeridödligheten. Denna indikator föreslås, i enlighet med förslag från ICES, att kunna användas på samtliga bestånd som Sverige enligt EU:s datainsamlingsförordning ska samla in data om i Nordsjön respektive Östersjön. Den bör baseras på fångster (landningar + utkast + illegalt fiske) där så är möjligt och i annat fall på enbart landningar. Biomassa är egentligen ett index för fångst per ansträngning och ska baseras på vetenskapliga provfisken som sker på ett tillfredsställande sätt. Fångst och provtagningsdata bör ha samma geografiska avgränsningar. Analysens värde ökar ytterligare o m dessa geografiska avgränsningar speglar verkliga bestånd. Det finns metoder för att göra trendanalyser eller för att jämföra en utvärderingsperiod med en referensperiod (ICES 2012b). Metoder och data för beräkning av indikatorn finns tillgänglig för många arter.

Ingen beskrivning tillgänglig

Biomassaindex erhålls från årliga vetenskapliga provfisken. Valet av provfiskemetod för en art beror på hur representativt denna fångas av redskapet och på överenstämmelsen mellan artens och provfiskets geografiska utbredning. För att index ska spegla den reproduktiva kapaciteten bör det beräknas på den andel av populationen som är könsmogen. Det finns metoder för att göra trendanalyser eller för att jämföra en utvärderingsperiod med äldre data.

Indikatorn mäter andel fiskar i ett samhälle som är stora nog att bidra signifikant till reproduktion och predation (HELCOM 2012c). Indikatorn visar på förändringar i fiskeridödlighet på samhällsnivå, där låga värden indikerar hög fiskeridödlighet. Storleksstrukturen hos ett fisksamhälle som fiskas hårt tendererar att ha färre stora individer. Indikatorn kan även i viss utsträckning påverkas av miljöfaktorer som temperatur och näringsstatus. Indikatorn mäts som andelen stora individer i ett fisksamhälle baserat på provfiske. Stora fiskar definieras som individer större än 30 cm alt. 40 cm beroende på provfiskemetodik. Gräns för god miljöstatus för kustområden i Östersjön utvecklas inom projektet HELCOM FISH-PRO. Ett nationellt arbete pågår för att utveckla indikator och gräns för god miljöstatus för Nordsjöns kustvatten.

Indikatorn mäter viktandelen av stor fisk i fångsten och reflekterar därmed storleksstrukturen i fisksamhället. Indikatorn avspeglar främst påverkan från fiske, där fisket medför ett selektivt uttag av arter och storlekar. Indikatorn motsvarar en av OSPAR:s så kallade EcoQOs (Ecological Quality Objectives, OSPAR 2008, OSPAR 2010a) och är dessutom en av de nio indikatorer som medlemsländerna måste rapportera för att utvärdera fiskets effekter på ekosystemet enligt EU:s datainsamlingsförordning (2010/93/EU).

Indikatorn mäter täthet av fiskgrupper på olika trofinivåer och är därmed ett bredare mått på fisktäthet i ett ekosystem än att mäta populationer av enskilda arter (HELCOM 2012c). Indikatorn baseras på antal (eller biomassa) per ansträngning av viktiga funktionella grupper av fisk såsom rovfiskar, mesopredatorer och karpfiskar. För Östersjöns kustområde används grupperna karpfiskar (Cyprinidae) och rovfiskar. De två fiskgruppernas respons på mänskliga störningar skiljer sig: en ökning av karpfiskar kan främst kopplas till en ökning av näringsämnen, temperatur och minskad salthalt medan en minskning av rovfiskar främst kopplas till ett ökat fisktryck. Viktiga funktionella grupper för Nordsjön har inte definierats. Kvantitativ gräns för god miljöstatus för kustområden i Östersjön utvecklas inom projektet HELCOM FISH-PRO. Ett nationellt arbete pågår för att utveckla indikator och gräns för god miljöstatus för Nordsjöns kustvatten.

Temperatur och salthalt används som indikator för att detektera förändringar av hydrografiska villkor till följd av storskaliga projekt.

Indikatorn baseras på förekomst av avfall på stränder enligt metodik från OSPAR och pågår i Bohuslän på sex s.k. referensstränder sedan 2001 (OSPAR 2010b). Provtagningen har genomförts av bland annat Västkuststiftelsen. Enligt OSPAR:s protokoll ska provtagning ske fyra gånger per år men i Sverige sker det endast tre gånger per år på grund av svårigheter att utföra provtagning under vintern. Data från svenska provtagningar samlas på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten in av Länsstyrelsen i Västra Götalands län och rapporteras till OSPAR:s databas för marint skräp.

Mätningar sker i samband med ICES bottenprovtrålningsprogram IBTS (Skagerrak-Kattegatt) (ICES 2010) och BITS (Östersjön) (ICES 2012a). Inom ramen för provtrålningar för att skatta fiskbestånd har man sedan 2010 för IBTS och 2011 för BITS börjat notera skräpmängder. Trålningarna görs med demersala trålar, vilket innebär att det avfall som man får i trålen antingen ligger på botten eller finns i vattnet omedelbart (inom någon eller några meter) ovanför botten. Provtrålningarna sker två gånger per år, IBTS i Västerhavet sker under kvartal 1 och 3 och BITS i Östersjön under kvartal 1 och 4.